Invasionen och ockupationen av Irak inleddes den 20 mars 2003

Nyheter om Irak

"I just want you to know that, when we talk about war, we're really talking about peace"
(George W Bush, June 18, 2002)

Just Foreign Policy Iraqi Death Estimator
Cost of the War in Iraq:
(JavaScript Error)
xml-button

Krigets ansikte/ krigets offer


Seminarium på abf-huset onsdagen 6 oktober, 2010. Arrangerat av ABF i samarbete med Iraksolidaritet, Afghanistansolidaritet och Kvinnor för Fred

Julian Assange dök av okända skäl inte upp på abf-huset, men Pratap Chatterjee och Jesper Huor, som båda har god kännedom om Afghanistan genomförde seminariet på egen hand.

Pratap Chatterjee jobbar för CorpWatch och är författare till "Iraq Inc." och ""Haliburton's army han har god kännedom om både Afghanistan och Irak efter resor i landet på senare tid.

Jesper Huor har nyligen publicerat boken "I väntan på talibanerna"

I sin jakt på motståndsmän, talibaner och terrorister gör amerikanska styrkor nattliga räder mot afghanska hem, berättar Pratap. Till detta använder den amerikanska staten antingen s.k "white forces", en sorts kommandotrupper eller också används "black forces", som kommenderas av CIA och vars uppdrag är topphemliga. Det som debatterats efter Wikileaks släppte de 92 000 hemliga dokumenten är agerandet av Task Force 373 som framkommer i hundratalet rapporter. Pratap påpekar dock att de dokument som släpptes är hemliga, men det finns andra dokument som har olika grader av högre sekretess, som är betydligt svårare att komma åt. Det finns ingen större kunskap om de aktioner som utförs av USAs "black forces". Det som varit värdet med de dokument som släpptes av Wikileaks har varit den inblick i kriget som gavs genom att världen fick tillgång till ofiltrerade dokument. De visar aktioner som ameriknerna säkert kan anse som lyckade, men även totala misslyckanden, som när man skjutit fel personer eller bombat fel hus och skapat stora tragedier för civila afghaner. I detta sammanhang pekar Pratap på två olika strategier, som är viktiga att särskilja, 'counterinsurgency' och 'counterterrorism'. 'Counterinsurgency' är en mer långsiktig strategi och kan handla om sådant som att bygga upp ett förtroende hos befolkningen. 'Counterterrorism' handlar om att slå till mot utpekade mål, för att döda eller ta personer till fånga.

USAs vapen är mycket precisa - de träffar där de ska träffa, säger Jesper Huor. Problemet är att uppgiften om målet kan vara helt felaktiga. Kunskaperna om det land de krigar i är alldeles för dålig och de blir lätt ett redskap som används i lokala stridigheter. Det kan finnas konflikter mellan klaner eller mellan familjer, som kan handla om "skandalen på ett bröllop för 50 år sedan" eller "beskyllningar om stöld av får", säger Jesper Huor. Vill man bekämpa sin fiende kan det vara effektivt att ge amerikanerna felaktiga informationer. USA tror att de kämpar mot al Quaida eller talibaner men resultatet blir att de dödar helt vanliga civilpersoner på den afghanska landsbygden.

Talibanerna kontrollerar allt större områden i Afghanistan. Hur går det till?

Jesper Huor anser det viktigt att komma ihåg att när talibanerna kom till makten gjorde de slut på det inbördeskrig som rasat i Afghanistan och de återskapade lag och ordning i landet. De var så framgångsrika vid den tiden att många lokala miliser anslöt sig utan strid. I folkets ögon var de "ett hopp för framtiden". Ett förtroende de inte förvaltade särskilt väl och den fanatism som fanns inom rörelsen tog överhanden, vilket väckte mycket avsky hos befolkningen. Det fanns därför ett visst hopp att den amerikanska ockupationen skulle kunna innebära en ändring till det bättre. Det är en förhoppning som inte längre finns kvar. Situationen påminner nu om den som rådde innan talibanerna gjorde slut på inbördeskriget. Den nuvarande regeringen i Afghanistan är mycket korrupt, och kan inte upprätthålla rättssystemet. Jesper berättar om en man som blivit berövad sin mark och anmäler händelsen till den statliga rättsapparaten, som efter lång handläggning och många mutor, hjälper bonden att få tillbaka marken. Strax därefter blir han åter bestulen på samma mark av samma personer. Då vänder sig mannen till talibanerna, som gör en snabb utredning och sedan fattar sitt beslut. Marken tillhör mannen och de som olagligen ockuperar marken ska återlämna den inom 2 dagar annars kommer de att hängas. Mannen fick tillbaka sin mark och han hade inte behövt betala några mutor. Styrkan hos talibanerna är att de inte är korrumperade och står för en effektiv rättvisa. Svagheten är att de egentligen inte kan erbjuda någon social service, eller skolor och egenligen inte kan utlova någon framtid.

Pratap reste i Afghanistan 2001 och det var lätt att resa omkring. Folket i norra Afghanistan var lyckliga över att talibanregeringen var borta. Pratap berättar om en man han mötte vid den tiden som sa "de har ett år på sig att fixa landet, om de inte lyckas skjuter vi dem." Nu har det gått 9 år och ingenting har hänt. Det finns inga pengar till återuppbyggnad och de 300 miljoner som spenderats har inte skapat några resultat. Det har inte funnits någon elektricitet på 7 år. Samtidigt bygger entrepenörerna privata palats. Talibanerna skapar förtroende genom att bekämpa kriminella och den lokala maffian. Det är väldigt viktigt att veta, säger Pratap, att de stora pengarna för droghandeln INTE går till talibanerna utan till de krigsherrar som stöds av USA

Kvinnors situation används ofta som motivering för ockupationen.

Vad händer om talibanerna tar makten?

Det vet vi egentligen inte, säger Jesper Huor. Kvinnor klädda i bhurka har inte med talibanerna att göra utan det handlar om gamla traditioner i landet. Kvinnans värld är en hemlig osynlig värld. I samtal mellan män talar man inte ens om deras fruar. Huor har träffat män med västerländsk utbildning, som trots det betraktar en fråga om hustruns namn som ett stort etikettsbrott. Dessa attityder har med klansamhället att göra

Kvinnans ställning har med pashtunernas ålderdomliga traditioner att göra menar Pratap. För att få någon förståelse av problemen får vi se på hur kvinnans situtation var här i västvärlden för 100 år sedan eller kanske ännu längre tillbaka till feodaltiden. Den enda väg som finns är att ge männen utbildning, tror Patrap. På Time Magazine fanns nyligen en omslagsbild som visade en kvinna som fått öron och näsa avskurna. Omslaget ville ge intryck av att detta var talibanernas våld, vilket inte var sant. Händelsen hade inträffat under ockupationen och förövarana var kvinnans egen familj. Det här är ingen fråga som går att lösa med militära maktmedel

Kabulkonferensen sommaren 2010 formulerade en strategi,

om att afghansk militär och polis ska ta över ansvaret

Det är en bra idé på pappret, säger Patrap. Men Afghanistan har aldrig haft någon polis, rättvisa har skipats lokalt. DynCorp har haft i uppdrag att utbilda poliser, men det har sedan inte funnits några pengar att avlöna dessa poliser. Därför har det blivit en hög omsättning på personer. De har fått en kortare utbildning, ett gevär och sedan har de försvunnit.

Ordet polis har ingen bra innerbörd i Afghanistan, säger Huor. Poliser är figurer som rånar en på mobilen. De är huliganer som folk helst undviker. Sämst rykte av alla har poliserna i Kabul


Obama?

60% av amerikanerna är nu mot kriget, så president Obama befinner sig i en svår situation. Pratap tycker att Obama har alltmer går över till antiterror-krigföring. Han försöker döda ledarna för upproret genom attacker med förarlösa flygplan. Det är tveksamt om dessa "mord via fjärrkontroll" kommer att lösa problemen.

Nyheter om Irak, 8 oktober 2010